Författarintervju Sara Gren

Vad fick dig att börja skriva?

Jag lärde mig läsa ett par månader innan jag fyllde fyra, och lärde mig skriva kort därefter. Ända sedan dess har jag älskat att skriva. Redan då tyckte jag att det var fantastiskt roligt att hitta på egna berättelser och skapa egna världar. I takt med att jag blev större blev skrivandet även ett sätt att uttrycka känslor och tankar, något som fortfarande har stor betydelse för mig. För att sammanfatta det: lekfullhet och läkande. 

Vad betyder skrivandet för dig?

Det känns som om jag just svarat på den frågan, men jag skulle även kunna säga att skrivandet för mig är en extra dimension av livet. Ett sätt att se på livet och omvärlden. Ett sätt att uttrycka känslor, lekfullhet och ibland rentav andlighet.

Vad inspirerar dig när du skriver?

Allt möjligt. Mitt eget känsloliv är en stor inspirationskälla. Och möten med människor. Naturen inspirerar mig också ständigt. 

Vad inspirerade dig att skriva “Lilla Druvan och Mormor Russin” som ingår i Antologi Fruktskålen?

Jag ville delta i tävlingen för att få chans att komma med i antologin som skulle handla om frukters äventyr. Jag funderade på olika frukter och bär, och slogs av att ett russin skulle kunna vara en gammal druva. Jag blev förälskad i idén och började genast att skriva om en mormor och ett barnbarn. 

Vad vill du säga med berättelsen?

Jag ville uttrycka min lekfullhet, men också det vackra i att två personer med så stor åldersskillnad kan umgås. Sedan skildrar berättelsen även längtan efter ett syskon och att de åker till mormoderns hemland.

Vem är berättelsen skriven för?

Jag tror att den kan passa vem som helst med livlig fantasi och en viss portion humor, men även ett barn som upplever ensamhet och längtan efter ett syskon eller en vän. 

Vad hoppas du att berättelsen kommer kunna bidra med?

Jag hoppas att den kan bidra med ett och annat skratt eller rentav förtjusta tillrop. Kanske även ett och annat värmt hjärta.