Författarintervju Mikael Thörnqvist

Vad fick dig att börja skriva?

Jag tränade ett lag 11-12-åriga tjejer i fotboll när jag insåg att det fanns ytterst lite böcker om just fotbollsspelande tjejer. Så jag bestämde mig för att försöka skriva en själv och det visade sig att det förlag jag skickade manuset till hade sett samma hål i bokmarknaden som jag. Totalt blev det sju böcker i en serie.

Vad betyder skrivandet för dig?

Ibland en möjlighet att säga det jag vill om ett samhällsproblem, ibland bara en möjlighet att berätta en historia.

Vad inspirerar dig när du skriver?

Det är olika. När jag skrev mina två ungdomsromaner om hederskultur var det ilska och frustration över att samhället och politiken näst intill ignorerade Sveriges största jämställdhetsproblem. Jag hoppades att jag skulle kunna dra mitt strå till stacken genom att gestalta den helvetiska vardagen för ett offer för hedersförtryck.

Men det händer att inspirationen bara är en idé om en historia.

Vad inspirerade dig att skriva Kattsommar?

Jag ville skriva något som jag själv hade tyckt om att läsa när jag var barn och tonåring, en sommarhistoria med mystiska händelser och romantiska förvecklingar. Lite Enid Blyton, lite Åke Holmberg, lite Hans-Eric Hellberg. Som alltid i mina böcker är det en tjej som är protagonist och i det här fallet också berättare.

Vad vill du säga med boken?

Jag tänkte inte när jag skrev den att den har något budskap men i efterhand är det möjligen: prata om det. Stäng inte in känslorna för mycket.

Vem är boken skriven för? 

Jag skriver numera inte för någon speciell målgrupp. Någon gång tidigare har jag trott att jag gjort det men då har det visat sig att boken haft en mycket bredare läsekrets än jag kunnat föreställa mig på förhand. Därför vill jag inte begränsa mig på det sättet.

Vad hoppas du att boken kommer kunna bidra med?

Underhållning och möjligen ett avskräckande exempel på usel sorghantering.