Författarintervju Kim Vizins Kjellberg

Vad fick dig att börja skriva? 

När jag var barn skrev jag alltid, och blev ofta uppmuntrad av folk i min närhet. En av mina lärare skrev en kommentar på en uppsats jag lämnat in: ”Sluta aldrig att skriva!” Jag blev äldre och livet kom emellan så jag slutade skriva, men hennes kommentar har ändå alltid funnits någonstans i bakhuvudet.

Sen fick jag egna barn och började läsa mycket barnböcker för dem. Det väckte min slumrande fantasi och idéerna började komma tillbaka. Till slut bubblade idéerna över och jag var bara tvungen att skriva ner dem. När jag väl började kom det bara mer och mer.

Vad betyder skrivandet för dig?

Jag tycker att det är en fantastisk känsla att få en idé till en historia och bara spinna vidare på den i huvudet. Att sedan få skriva ner det i ord gör att den får chans att växa ännu mer. Till slut kan en hel bok växa fram.

Men skrivandet kan också vara en form av terapi för mig där jag bättre kan förstå händelser och känslor när jag får skriva ner dem.

Vad inspirerar dig när du skriver?

Inspirationen kan komma när som helst egentligen. Ibland när man minst anar det. Ofta får jag bra idéer när jag ligger i sängen och ska försöka sova, eller när jag är ute och springer. Men ibland kommer inspirationen mitt i matlagningen och då kan det bli stressigt!

Källan till inspirationen för mig är nog ändå att läsa mycket själv. Och att prata med barn, både mina egna och andras. De kan ha så mycket roliga tankar!

Vad inspirerade dig att skriva Fångad själ?

Den här berättelsen är en sån som har levt i mitt huvud i många år innan jag började skriva ner den. Den kom till mig om nätterna när jag hade svårt att somna. Först bara som en tanke om en parallell värld som bara var tillgänglig på vissa fysiska platser och för vissa personer. Sedan fick jag idén att koppla ihop det med myter om skogsväsen och det var så älvorna kom in i bilden. Sen ville jag berätta en historia som utspelade sig i den parallella världen, i vår värld och gränsen där emellan.

Vad vill du säga med boken?

Boken handlar mycket om att växa upp och inse att det man tog för givet som barn inte alltid är så självklart. Och hur man kan växa av att få se tillbaka på saker i ett nytt ljus.

Vem är boken skriven för?

Boken är skriven för de som börjar växa ur bubblan som är barndomen och börjar ifrågasätta sin omgivning. För de som gärna drömmer sig bort och som tycker om spännande äventyr som en metafor för förändring och utveckling. 

Vad hoppas du att boken kommer kunna bidra med?

Jag hoppas att boken kan hjälpa till att normalisera samkönade relationer. Det är ett medvetet val att skildra Miras och Isabels relation som något helt normalt som inte behöver ifrågasättas eller medföra någon ångest på grund av att de båda är tjejer. Kanske lever de i en värld som kommit lite längre än vi, men jag hoppas att vi också snart är där.