Författarintervju Jessica Hellström

Vad fick dig att börja skriva?
Jag hade inte planerat att bli författare, men jag har länge vetat att jag vill göra något för barns psykiska hälsa. Detta på grund av egna erfarenheter med barn som mått mycket dåligt. De erfarenheter och kunskaper jag fått på den resan vill jag sprida vidare för att på mitt sätt bidra till att förebygga psykisk ohälsa. Det var figuren Axis, som jag egentligen tagit fram för ett annat ändamål, som plötsligt fick mig att börja skriva.

Vad betyder skrivandet för dig?
Det är oerhört kreativt att skriva barnböcker. Det är så intressant att se vad som kommer ut och det blir en bubbla av total mindfulness när det flödar. Det är härligt.

Vad inspirerar dig när du skriver?
Jag tar mycket inspiration från egna och andras barns reaktioner och uttryck när något händer eller när  vi pratar om hur saker känns och upplevs. Jag inspireras sen av allt som rör mental hälsa för både barn och vuxna, för människor.

Vad inspirerade dig att skriva Vill du hjälpa Axis våga?
Det var helt klart att jag tagit fram Axis  som en profilikon, lite utan att veta vad den skulle användas till. Jag jobbar med evenemang, så jag tänkte att den kan bli bra till något. Sen började den “prata” med mig, störa mig när jag jobbade med annat. Axis ville jobba med barnens psykiska hälsa, hjälpa barn på ett kul sätt. Efter det började boken snabbt ta form, som att jag inte hittade på den själv. Den kom till mig.

Vad vill du säga med boken?
Kärnan i boken är att ge barn verktyg att stärka sig själva. Men där finns också ett helt naturligt miljötema eftersom axolotlar är starkt utrotningshotade. Situationerna som Axis hamnar i är ofta relaterade till de miljöproblem vi människor skapat. Så det är lite dubbelt informativt om arten, dess situation och verktyg att hantera svåra eller överväldigande känslor och händelser som både barn och axolotlar kan hamna i.

Vem är boken skriven för?
Alla barn som någon gång känner oro eller rädsla, men även deras föräldrar. Verktygen är lika mycket till för dem. Barn som behöver ges möjlighet att prata om rädslor, empati och få verktyg för självreglering.

Vad hoppas du att boken kommer kunna bidra med?
Lust till lässtunder, samtal om känslor och axolotlar. Men mest av allt, att den kan hjälpa barn att känna att de själva kan hantera oro och rädsla när de kommer, etablera verktyg tidigt i livet som stannar kvar. Jag hoppas också att en och annan förälder genom boken kan lära sig det med, att de tillsammans blir stärkta.