Författarintervju Albin Eriksson


Vad fick dig att börja skriva? 

Det började nog när jag var barn, när jag i skolan skulle överväga vilken yrkesroll som jag ville ha som vuxen. Tioåriga jag tänkte i kanske kvart innan jag bestämde mig: ”Jag kan väl bli en författare, för det låter inte helt fel att skriva böcker”, och efter vad jag bestämt mig för att bli i framtiden sprang jag ut och lekte med de andra barnen. 
Vad betyder skrivandet för dig?

För mig är mitt skrivande lite av ett äventyr. Jag bär omkring på främmande platser och mystiska väsen inuti mitt huvud, men jag får aldrig veta deras hemligheter eller lära känna dem på riktigt förrän jag börjar skriva ner dem på papper. Vanligtvis när jag skriver så har jag även ingen aning vart exakt berättelsen är på väg, början och slutet är klart för mig, men vägen dit är ett mysterium som jag upptäcker bit för bit.

Vad inspirerar dig när du skriver?

Allt jag tycker är häftigt.

Vad inspirerade dig att skriva DÖDSNYCKELN?

Det började med kortspelet Magic: The Gathering, när ett nytt supplement, kallat Innistrad, kom ut på marknaden. Kortfattat så innehöll det nya monster, plaster, artefakter och karaktärer baserade på gotisk litteratur och de tidiga svart-vitt-skräckfilmerna. Jag såg några av dessa kort först hemma hos brorsan av en av mina gamla klasskompisar. Konsten som presenterades på dessa kort var otrolig, åtminstone för ett litet barn på landsbygden som aldrig hade sett något liknande tidigare, och de fastnade på samma sätt som en fluga fastnade i en spindels nät.

Innistrad var vad som gjorde mig intresserad för de viktorianska skräckromanerna. Dracula, Frankenstein, Dr. Jekyll och Mr. Hyde, Carmilla, allt skrivet av Edgar Allen Poe. Jag läste allt jag kunde få tag på under de följande åren efter det. Det stora genomslaget för berättelsen jag hade i huvudet blev dock videospelet Bloodborne (2016), som presenterade mig för konceptet att låta dessa hemska monster som jag läst om alla existera i en och samma mörka stad. Och ett par år senare hade jag den fulla berättelsen klar.

Vad vill du säga med boken?

Svårt att säga. Jag skrev boken för att underhålla unga läsare mer än att få något sagt, men jag antar att det finns en del av mina egna åsikter inblandade i verket. Jag säger så här: Jag är en feminist, och jag vill se mer av flickors problem tas upp i ungdomslitteratur.

Vem är boken skriven för?

När jag först skrev DÖDSNYCKELN trodde jag att den skulle bli rätt så populär bland unga killar, med tanke på allt blod och alla monster som finns med i den, men efter att ha pratat med en del som läst boken så har jag insett att boken jag har skrivit egentligen är en tjejbok. Jag är fortfarande lika överraskad. 

Jag tror att boken passar för ungdomar som är fascinerade av mörkret. Av döden, av monster, av hemligheter och svartkonst. Någon som är lika förälskad i gotisk skräcklitteratur som jag är kommer också säkert att tycka om det.

Vad hoppas du att boken kommer kunna bidra med?

Berättelser är vilda saker, och du har ingen aning om vad de kommer att göra när de väl släpps fria i världen. Jag kan endast luta mig tillbaka och hoppas på att något gott kommer från den. Om den endast hjälper en enda person genom en tuff dag så har den gjort sitt jobb.